Tjugo
Försöker skriva, men varje gång jag startar en mening så slutar det med att jag raderar den. Förmodligen är det på samma sätt som jag försöker radera känslorna. Du svor på att vi alltid skulle vara vänner, men vad hände?
Det är svårt att förklara när orden inte räcker till.
nitton
Hatar är ett starkt ord, men jag önskar det fanns något värre som jag kan beskriva dig med, K.
arton
Det är så jävla lätt att fejka.
sjutton
Då och då känns det som att jag har ett stort hål inom mig som bara växer och växer. Det handlar om vissa situationer som gör mig illa tills mods och lägen då jag börjar tänka för mycket. Då är det som att något i mig plockar fram det där hålet och gör det större, river ut bitar och bara kastar bort dem. Någonting försvinner inom mig och ersätts med ett jävla hål.
Jag undrar hur länge hålet kommer växa innan jag går sönder.
Har precis varit ute och spelat kubb och umgåtts med mina vänner, och nu ska jag packa inför imorgon och arvikafestivalen. Saknar Anna och Sofia och det kommer kännas bra att träffa dem igen!. (Kanske är det när ensamheten tar över och jag ser hur många andra har det, som jag mår såhär. Men vem vet, de kanske också har ett hål inom sig?).
