femtiotvå
Känslor
femtioett
Aja, ska dränka mig i te nu.
btw, your lipgloss is so not glossy anymore!
femtio
fyrtionio
Varför är det alltid när jag ska sova som ångesten kommer krypande? Den liksom får mig att börja tänka (för mycket) på olika saker. Framförallt på vad jag måste uppleva innan det är försent och vad jag vill här i livet. Och samtidigt som tanken kommer upp i mitt huvud så slås den genast ner av nästa tanke. Nämligen: Vad händer om jag inte upplever det?
Fan vad misskyckad.
Någon som betydde så mycket existerar knappt längre.
fyrtioåtta
Deras kärlek får mig att pirra i magen. Tänk att man som människa kan uppleva några andras känslor. Tänk hur man kan drömma och fantisera om andra, men inte om sig själv. Och då är frågan, har man som person gett upp då? eller har man helt enkelt lite för mycket hopp inom sig?
fyrtiosju
Om man kunde radera känslor så skulle jag stå först i kön. Men samtidigt så är det dem som speglar min personlighet så varför förändra någonting?
Jag är iallafall klar med min naturkunskapsuppsats, så jag är nöjd!
<3
fyrtiosex
Så länge jag andas hoppas jag
fyrtiofyra
Att förlora någon, att gå vidare. Kampen mellan dessa stunder är svår, men när man väl har klarat av det så går det bara att erkänna hur jävla mycket det var värt att kämpa. Man får aldrig ta någonting för givet. För gör man det så kommer man bara ångra sig. Och ångest, det måste väl vara den värsta känslan i hela världen?
Vänner som man bara vill knögla ihop likt ett papper och sedan kasta dem i soptunnan. Vad fan ska man med dem till?
fyrtiotre
Är glad att jag gjorde valet som gör att jag står där jag står idag, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra. Saknar iallafall den kontakten på något underligt sätt.
