sjuttiotre

Att se mitt liv ur ett annat perspektiv skulle jag kunna offra mitt högra ben för. Men det känns så långt borta just nu, det finns inte ens med på kartan. Och att harva runt i den här skiten är det minsta jag vill göra just nu, men har tappat hoppet till förändring. När det tar emot att ens gå upp på morgonen. Tungt, tyngre, tyngst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0