trettiosex

"Jag minns en gång när vi åt fondue när jag var barn. Bordsduken tog eld. Det blev tumult. Jag blev rädd. Mamma rusade ner för trapporna för att hämta en filt att lägga över elden. men jag trodde hon rusade ner för trapporna för att FLY. Så jag satte efter. Jag struntade helt i mina bröder och pappa - om mamma flydde så skulle jag fly med henne. Sen blev det lite snopet när jag såg att hon dök in i en garderob, hämtade en filt och satte av upp igen. Då lommade jag efter. Jag kände mig som en dålig människa".
- Alex Sculman

trettiofem



Bäst
: främst, ypperst, nummer ett, mest begåvad, skickligast,
kunnigast, styvast; finast, lämpligast, mest fördelaktig.


trettiofyra

Det är så här på kvällskvisten som jag har så lätt för att börja fundera och analysera allt lite väl noga. Känner mig riktigt ensam just nu och skulle inte banga på att krypa ner i en viss killes famn. Men what to do? Får gå och sova istället och vakna upp till en ny dag.

Nattinatti


trettiotre

Ibland undrar jag vad folk tänker med. En känd bloggare (Anna Hibbs) la in den här bilden på sin blogg, och folk börjar klaga över att hon är mullig, att man ser fett som väller ut från sidorna och att hon har hängtuttar! Och då undrar jag hur fan dem ser ut, som kan skriva sådär.


FP_IMAGE_3684798/FP_SET_3684543

Inte så jävla konstiga att folk mår dåligt överallt när vi har sånna här sjuka ideal.

trettitvå

Eftersom ida tycker det här är den sämsta bloggen, så måste jag uppdatera. Sitter i skolan och pluggar, slutar tidigt idag och efter det så ska jag nog gå ner på vårt lilla centrum och hitta några kläder.

Nej, nu ska jag in och skriva på idas blogg, (engren.blogg.se).

HEIPA

trettioett

Trött, glad, fingertoppar som nuddar varandra, träning, pluggar.


trettio

Vet inte vad jag känner förtillfället. Vill bara spola tillbaka tiden ett år eller två. Vet iallafall att jag har världens bästa vänner, mina tjejer.

Tjugonio

Vet inte om jag är arg, ledsen eller besviken. Förmodligen en blandning av allt. Folk som bara tycker synd om sig själva och som inte kan sätta sig in i hur en annan människa mår är vidriga. Jag har fan inte gjort något fel och jag vägrar att må dåligt för din del.
Imorgon är det nya tag och kryssning som gäller med Ida min fina, älskade vän. 

tjugoåtta


tjugosju

Det var vi som gjorde er till vad ni är idag, så sluta lek.

tjugosex

Idag har jag sovit, städar, kollat hockey och nu ska jag plugga. Har saknat Alanya också.



tjugofem

När allting började.
Det var bara du och jag.
Det var som om bubblan omkring oss hade blivit till glas.
Allt omkring oss hade blivit till avlägsna sus.

I mitten av det fantastiska, började jag se mig omkring,
men imman hade börjat ta till.
Jag upptäckte att glasbubblan inte hade några hål.
Jag skrek och skrek men väggen hade blivit alltför tjock.
Du märkte ingenting, men jag började slå på glaset , jag ville bort.

Vi var i en glasbubbla.

tjugofyra



älskar dig

tjugotre

Hatar när ensamheten tränger sig på även fast man vet att man själv gjort valet. Trodde aldrig jag skulle sakna någonting som inte ens har existerat.

tjugotvå

Den 19e åker jag till Alanya och solar, badar och festar. Kommer bli grymt roligt! 



tjugoett

Relationer förändras både till det bättre och sämre. Men jag kan inte förstå att man som människa kan strunta totalt i en annans känslor och bara köra sitt eget race utan att tänka på konsekvenserna. Speciellt med en människa som föreställt en av de närmsta, bara några månader tidigare. Det är så respektlöst och egoistisk och det förstör för så många som inte ens har någonting med saken att göra. 
Jag är inte arg, bara besviken. Trodde "vi" hade vuxit förbi det här stadiet. 

Tjugo

Försöker skriva, men varje gång jag startar en mening så slutar det med att jag raderar den. Förmodligen är det på samma sätt som jag försöker radera känslorna. Du svor på att vi alltid skulle vara vänner, men vad hände? Det är svårt att förklara när orden inte räcker till.

nitton

Hatar är ett starkt ord, men jag önskar det fanns något värre som jag kan beskriva dig med, K.

arton

Det är så jävla lätt att fejka.

sjutton

Då och då känns det som att jag har ett stort hål inom mig som bara växer och växer. Det handlar om vissa situationer som gör mig illa tills mods och lägen då jag börjar tänka för mycket. Då är det som att något i mig plockar fram det där hålet och gör det större, river ut bitar och bara kastar bort dem. Någonting försvinner inom mig och ersätts med ett jävla hål. 
Jag undrar hur länge hålet kommer växa innan jag går sönder. 



Har precis varit ute och spelat kubb och umgåtts med mina vänner, och nu ska jag packa inför imorgon och arvikafestivalen. Saknar Anna och Sofia och det kommer kännas bra att träffa dem igen!. (Kanske är det när ensamheten tar över och jag ser hur många andra har det, som jag mår såhär. Men vem vet, de kanske också har ett hål inom sig?).

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0