femtiosju

Folk som underskattar sig själva och folk som tror sig vara bättre än vad de är, är värdelösa. Hatar båda delarna.

femtiosex

Du vet när det kliar jätte mycket på ett ställe? Man kliar tillbaka och till en början så känns det jätte skönt men tillslut så gör det bara ont när man kliar för mycket. Ungefär så känns det nu

femtiofem

Så jävla trött på människor som bara ska ha hela tiden, utan att ge tillbaka. Så när du har förlorat ditt "föralltid" ska det bli så jävla roligt att se dig krypa tilbaka och be om förlåtelse. Men då får vi också se vem som spottar vem i ansiktet, på samma sätt som du har gjort mot mig den senaste tiden.


Du sa föralltid men menade uppenbarligen ett tag.

femtiofyra

Tydligt vad du vill mig och så tydlig vad jag vill dig. Men ändå så långt ifrån.


femtiotre

Dagens ämne: fan vad skönt att man inte är en firre. Tänk att vara en guldfisk till exempel med 3 sekunders  minne. Först kommer man på vem man är, sen har man glömt bort det lite snabbt igen. 
Men om man ändå va en firre, så ska man vara jäkligt glad över att man inte har Doris från Hitta Nemo som vän. För då skulle nog livet vara ännu sämre. Åtminstonde jobbigt.

Äcklig bild på guldfisken. Visste inte ens att de kunde bli så stora.


femtiotvå



Känslor

femtioett

Så jävla värdlöst att vara mig just nu så jag orkar knappt med mig själv längre. Gör mig själv besviken näst intill hela tiden, och inte gör jag någonting åt saken heller. v-ä-r-d-e-l-ö-s-t.
Aja, ska dränka mig i te nu.


btw, your lipgloss is so not glossy anymore!

femtio


fyrtionio

Varför är det alltid när jag ska sova som ångesten kommer krypande? Den liksom får mig att börja tänka (för mycket) på olika saker. Framförallt på vad jag måste uppleva innan det är försent och vad jag vill här i livet. Och samtidigt som tanken kommer upp i mitt huvud så slås den genast ner av nästa tanke. Nämligen: Vad händer om jag inte upplever det?
Fan vad misskyckad.



Någon som betydde så mycket existerar knappt längre.


fyrtioåtta

Deras kärlek får mig att pirra i magen. Tänk att man som människa kan uppleva några andras känslor. Tänk hur man kan drömma och fantisera om andra, men inte om sig själv. Och då är frågan, har man som person gett upp då? eller har man helt enkelt lite för mycket hopp inom sig?


fyrtiosju

Om man kunde radera känslor så skulle jag stå först i kön. Men samtidigt så är det dem som speglar min personlighet så varför förändra någonting?
Jag är iallafall klar med min naturkunskapsuppsats, så jag är nöjd!

<3


fyrtiosex

Dum spiro, spero.
Så länge jag andas hoppas jag

fyrtiofyra

Gör det ont i dig? Gör det ont när du andas?
Att förlora någon, att gå vidare. Kampen mellan dessa stunder är svår, men när man väl har klarat av det så går det bara att erkänna hur jävla mycket det var värt att kämpa. Man får aldrig ta någonting för givet. För gör man det så kommer man bara ångra sig. Och ångest, det måste väl vara den värsta känslan i hela världen? 



Vänner som man bara vill knögla ihop likt ett papper och sedan kasta dem i soptunnan. Vad fan ska man med dem till?

fyrtiotre

För två år sedan skulle jag aldrig kunnat tänka mig själv sitta och ha den här tanken. Vad skulle hända om jag inte gjort det där valet? Vart skulle vi stå och framförallt vart skulle jag vara? Skulle ja ha mina vänner jag har nu eller skulle det vara helt annorlunda?
Är glad att jag gjorde valet som gör att jag står där jag står idag, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra. Saknar iallafall den kontakten på något underligt sätt.

fyrtiotvå

Inse faktum och agera efter det. Har klarat mig ett bra tag nu så varför inte fortsätta med det.
Så jävla lätt att fejka.


fyrtioett

FYFAN vad jag är trött på mitt liv. Samma saker dag ut och dag in. Vakna, skolan, träna, plugga, sova. Varje jävla dag. Men vad gör man åt saken? ingenting.

fyrtio

Det är i de här stunderna som jag vill gråta, fast de känns som tårarna har tagit slut. Vet inte varför jag kan må såhär, helt plötsligt, en vanlig tisdags kväll. Förmodligen så är det tankarna som spökar men framförallt så tror jag att det är viljan. Tanken över att vilja ha någonting men som man vet är omöjligt att man kommer få. Och det sårar. Så vad gör man? på med den där jävla masken igen och igen och igen...

trettionio

Jag vill också, känner att jag har så mycket att ge så det skulle passa mig perfekt. Men motgångarna har övertaget och det enda som fungerar är väl för mig att fortsätta kämpa och inte ge upp hoppet. En dag...


trettioåtta



"Nu jäklar"

trettiosju

Bara tron finns så kan man allt!




sometimes even fairytales can come true

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0